publicerad: 2015
råhet
rå·het
substantiv
~en ~er • särsk. till 1rå 3
Singular | |
---|---|
en råhet | obestämd form |
en råhets | obestämd form genitiv |
råheten | bestämd form |
råhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
råheter | obestämd form |
råheters | obestämd form genitiv |
råheterna | bestämd form |
råheternas | bestämd form genitiv |