publicerad: 2015
rökrum
rök|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till rök 2 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett rökrum | obestämd form |
ett rökrums | obestämd form genitiv |
rökrummet | bestämd form |
rökrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rökrum | obestämd form |
rökrums | obestämd form genitiv |
rökrummen | bestämd form |
rökrummens | bestämd form genitiv |