publicerad: 2015
rökruta
rök|ruta
substantiv
~n ‑rutor • (förr) för skolelever; till rök 2
Singular | |
---|---|
en rökruta | obestämd form |
en rökrutas | obestämd form genitiv |
rökrutan | bestämd form |
rökrutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rökrutor | obestämd form |
rökrutors | obestämd form genitiv |
rökrutorna | bestämd form |
rökrutornas | bestämd form genitiv |