publicerad: 2015
sakkunskap
sak|kun·skap
substantiv
~en ~er sak 2 kunskap
Singular | |
---|---|
en sakkunskap | obestämd form |
en sakkunskaps | obestämd form genitiv |
sakkunskapen | bestämd form |
sakkunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sakkunskaper | obestämd form |
sakkunskapers | obestämd form genitiv |
sakkunskaperna | bestämd form |
sakkunskapernas | bestämd form genitiv |