publicerad: 2015
sakkunskap
sak|kun·skap
substantiv
~en ~er sak 2 kunskap
| Singular | |
|---|---|
| en sakkunskap | obestämd form |
| en sakkunskaps | obestämd form genitiv |
| sakkunskapen | bestämd form |
| sakkunskapens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sakkunskaper | obestämd form |
| sakkunskapers | obestämd form genitiv |
| sakkunskaperna | bestämd form |
| sakkunskapernas | bestämd form genitiv |


