publicerad: 2015
sin
1sin
[sin´]
pronomen
sitt sina • hon tog sin väska och gick; (hon saknar) de sina sina närmaste
Singular | |
---|---|
sin | grundform utrum |
sitt | grundform neutrum |
Plural | |
sina | grundform |
2sin
[si´n]
oböjligt substantiv
• kon står el. är i sin kon har upphört att ge mjölk efter kalvning
Ordform(er) | |
---|---|
sin |