SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
singularitet
singul·­ar·­itet [‑ite´t] substantiv ~en ~er till singulär
Singular
en singularitetobestämd form
en singularitetsobestämd form genitiv
singularitetenbestämd form
singularitetensbestämd form genitiv
Plural
singulariteterobestämd form
singularitetersobestämd form genitiv
singulariteternabestämd form
singulariteternasbestämd form genitiv