publicerad: 2015
sinka
1sinka
verb
~de ~t 1 foga ihop brädor med tappar2 fördröja; vara långsam, söla
| Finita former | |
|---|---|
| sinkar | presens aktiv |
| sinkas | presens passiv |
| sinkade | preteritum aktiv |
| sinkades | preteritum passiv |
| sinka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sinka | infinitiv aktiv |
| att sinkas | infinitiv passiv |
| har/hade sinkat | supinum aktiv |
| har/hade sinkats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sinkande | |
| Perfekt particip | |
| en sinkad + substantiv | |
| ett sinkat + substantiv | |
| den/det/de sinkade + substantiv | |
2sinka
substantiv
~n sinkor 1 krampa; klackjärn; tapp för hopfogning av trästycke2 ett gammalt blåsinstrument3 femma i tärningsspel
| Singular | |
|---|---|
| en sinka | obestämd form |
| en sinkas | obestämd form genitiv |
| sinkan | bestämd form |
| sinkans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sinkor | obestämd form |
| sinkors | obestämd form genitiv |
| sinkorna | bestämd form |
| sinkornas | bestämd form genitiv |


