publicerad: 2015
sinkadus
sinka·dus
[‑du´s]
substantiv
~en ~er 1 femma och tvåa i tärningsspel2 örfil3 tillfällighet
Singular | |
---|---|
en sinkadus | obestämd form |
en sinkadus | obestämd form genitiv |
sinkadusen | bestämd form |
sinkadusens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sinkaduser | obestämd form |
sinkadusers | obestämd form genitiv |
sinkaduserna | bestämd form |
sinkadusernas | bestämd form genitiv |