publicerad: 2015
självkarakteristik
själv|karakt·er·ist·ik
el. själv|karakt·är·ist·ik
substantiv
~en ~er själv karakteristik
Singular | |
---|---|
en självkarakteristik (en självkaraktäristik) | obestämd form |
en självkarakteristiks (en självkaraktäristiks) | obestämd form genitiv |
självkarakteristiken (självkaraktäristiken) | bestämd form |
självkarakteristikens (självkaraktäristikens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
självkarakteristiker (självkaraktäristiker) | obestämd form |
självkarakteristikers (självkaraktäristikers) | obestämd form genitiv |
självkarakteristikerna (självkaraktäristikerna) | bestämd form |
självkarakteristikernas (självkaraktäristikernas) | bestämd form genitiv |