publicerad: 2015
självklarhet
själv|klar·het
substantiv
~en ~er självklar
Singular | |
---|---|
en självklarhet | obestämd form |
en självklarhets | obestämd form genitiv |
självklarheten | bestämd form |
självklarhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självklarheter | obestämd form |
självklarheters | obestämd form genitiv |
självklarheterna | bestämd form |
självklarheternas | bestämd form genitiv |