publicerad: 2015
självkarakteristik
själv|karakt·er·ist·ik
el. själv|karakt·är·ist·ik
substantiv
~en ~er själv karakteristik
| Singular | |
|---|---|
| en självkarakteristik (en självkaraktäristik) | obestämd form |
| en självkarakteristiks (en självkaraktäristiks) | obestämd form genitiv |
| självkarakteristiken (självkaraktäristiken) | bestämd form |
| självkarakteristikens (självkaraktäristikens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| självkarakteristiker (självkaraktäristiker) | obestämd form |
| självkarakteristikers (självkaraktäristikers) | obestämd form genitiv |
| självkarakteristikerna (självkaraktäristikerna) | bestämd form |
| självkarakteristikernas (självkaraktäristikernas) | bestämd form genitiv |


