publicerad: 2015
självrättfärdighet
själv|rätt·färd·ig·het
substantiv
~en självrättfärdig
Singular | |
---|---|
en självrättfärdighet | obestämd form |
en självrättfärdighets | obestämd form genitiv |
självrättfärdigheten | bestämd form |
självrättfärdighetens | bestämd form genitiv |