SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
självtvivel
själv|­tvivel substantiv ‑tvivlet; pl. ~, best. pl. ‑tvivlen själv tvivel
Singular
ett självtvivelobestämd form
ett självtvivelsobestämd form genitiv
självtvivletbestämd form
självtvivletsbestämd form genitiv
Plural
självtvivelobestämd form
självtvivelsobestämd form genitiv
självtvivlenbestämd form
självtvivlensbestämd form genitiv