publicerad: 2015
självutlösning
själv|ut·lös·ning
substantiv
~en ~ar • till utlösning 1,2 själv
Singular | |
---|---|
en självutlösning | obestämd form |
en självutlösnings | obestämd form genitiv |
självutlösningen | bestämd form |
självutlösningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självutlösningar | obestämd form |
självutlösningars | obestämd form genitiv |
självutlösningarna | bestämd form |
självutlösningarnas | bestämd form genitiv |