publicerad: 2015
skifte
skifte
substantiv
~t ~n 1 delning; omfördelning av ägor; stycke mark2 växling: skifte vid makten – De flesta sammansättn. med skiftes- hör till skifte 1.
Singular | |
---|---|
ett skifte | obestämd form |
ett skiftes | obestämd form genitiv |
skiftet | bestämd form |
skiftets | bestämd form genitiv |
Plural | |
skiften | obestämd form |
skiftens | obestämd form genitiv |
skiftena | bestämd form |
skiftenas | bestämd form genitiv |