publicerad: 2015
skiftesförrättare
skift·es|för·rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förrättarna skifte 1 förrättare
| Singular | |
|---|---|
| en skiftesförrättare | obestämd form |
| en skiftesförrättares | obestämd form genitiv |
| skiftesförrättaren | bestämd form |
| skiftesförrättarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skiftesförrättare | obestämd form |
| skiftesförrättares | obestämd form genitiv |
| skiftesförrättarna | bestämd form |
| skiftesförrättarnas | bestämd form genitiv |


