publicerad: 2015
skrida
skrida
verb
skred, skridit, skriden skridet skridna, pres. skrider • röra sig långsamt; skrida till handling övergå till handling
| Finita former | |
|---|---|
| skrider | presens aktiv |
| skrids (skrides) | presens passiv |
| skred | preteritum aktiv |
| skreds | preteritum passiv |
| skrid | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skrida | infinitiv aktiv |
| att skridas | infinitiv passiv |
| har/hade skridit | supinum aktiv |
| har/hade skridits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skridande | |
| Perfekt particip | |
| en skriden + substantiv | |
| ett skridet + substantiv | |
| den/det/de skridna + substantiv | |
skrida fram
1 röra sig långsamt: begravningståget skred fram el. (sällan) framskred2 om tid e.d. passera: kvällen skred långsamt fram el. vanl. framskred långsamtInfinita former att skrida fram infinitiv aktiv Presens particip framskridande Perfekt particip en framskriden + substantiv ett framskridet + substantiv den/det/de framskridna + substantiv
skrida in
• särsk. bildl. ingripa: skrida in el. vanl. inskrida mot skadegörelsenInfinita former att skrida in infinitiv aktiv Presens particip inskridande Perfekt particip en inskriden + substantiv ett inskridet + substantiv den/det/de inskridna + substantiv


