slagsubstantiv~et; pl. ~ 1 hård träff ofta från knuten hand; handrörelse av dirigent; svår motgång: ett slag i ansiktet; hans död var ett hårt slag för klubben; ett slag i luftenen åtgärd som inte ger resultat2 större militär sammandrabbning: slaget vid Lund3 distinkt tonstöt från klocka: klockan slog tolv slag4 form, kondition: vara i slag; vara ur slag5 kort stund: hon gick ut ett slag6 slaganfall, stroke7 upp- el. framvikt del av klädesplagg: kavajslag8 art, sort: ett el. en slags frukt; frukter av många slag – De flesta sammansättn. med slag- hör till slag 1.
