publicerad: 2015
slira
1slira
verb
~de ~t • glida, halka – Alla sammansättn. med slir- hör till 1slira.
| Finita former | |
|---|---|
| slirar | presens aktiv |
| sliras | presens passiv |
| slirade | preteritum aktiv |
| slirades | preteritum passiv |
| slira | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att slira | infinitiv aktiv |
| att sliras | infinitiv passiv |
| har/hade slirat | supinum aktiv |
| har/hade slirats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| slirande | |
2slira
substantiv
~n sliror • strimma t.ex. i glas med avvikande struktur
| Singular | |
|---|---|
| en slira | obestämd form |
| en sliras | obestämd form genitiv |
| sliran | bestämd form |
| slirans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sliror | obestämd form |
| slirors | obestämd form genitiv |
| slirorna | bestämd form |
| slirornas | bestämd form genitiv |


