publicerad: 2015
snarrning
snarr·ning
substantiv
~en ~ar snarra
| Singular | |
|---|---|
| en snarrning | obestämd form |
| en snarrnings | obestämd form genitiv |
| snarrningen | bestämd form |
| snarrningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snarrningar | obestämd form |
| snarrningars | obestämd form genitiv |
| snarrningarna | bestämd form |
| snarrningarnas | bestämd form genitiv |


