publicerad: 2015
snarrådighet
snar|råd·ig·het
substantiv
~en snarrådig
| Singular | |
|---|---|
| en snarrådighet | obestämd form |
| en snarrådighets | obestämd form genitiv |
| snarrådigheten | bestämd form |
| snarrådighetens | bestämd form genitiv |


