publicerad: 2015
snokare
snok·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. snokarna snoka
| Singular | |
|---|---|
| en snokare | obestämd form |
| en snokares | obestämd form genitiv |
| snokaren | bestämd form |
| snokarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snokare | obestämd form |
| snokares | obestämd form genitiv |
| snokarna | bestämd form |
| snokarnas | bestämd form genitiv |


