publicerad: 2015
snusning
snus·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till snusa 1
Singular | |
---|---|
en snusning | obestämd form |
en snusnings | obestämd form genitiv |
snusningen | bestämd form |
snusningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snusningar | obestämd form |
snusningars | obestämd form genitiv |
snusningarna | bestämd form |
snusningarnas | bestämd form genitiv |