publicerad: 2015
snöra
snöra
verb
snörde el. snörade, snört el. snörat, snörd n. snört el. snörad n. snörat, pres. snör el. snörar • fästa med snöre: snöra (till) skorna
Finita former | |
---|---|
snör | presens aktiv |
snörs (snöres) | presens passiv |
snörde (snörade) | preteritum aktiv |
snördes (snörades) | preteritum passiv |
snör (snöra) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att snöra | infinitiv aktiv |
att snöras | infinitiv passiv |
har/hade snört (snörat) | supinum aktiv |
har/hade snörts (snörats) | supinum passiv |
Presens particip | |
snörande | |
Perfekt particip | |
en snörd (snörad) + substantiv | |
ett snört (snörat) + substantiv | |
den/det/de snörda (snörade) + substantiv |
snöra av
• lösa upp snörknut e.d.: snöra av el. avsnöra ngtInfinita former att snöra av infinitiv aktiv Presens particip avsnörande Perfekt particip en avsnörad (avsnörd) + substantiv ett avsnörat (avsnört) + substantiv den/det/de avsnörade (avsnörda) + substantiv