publicerad: 2015
sonatin
son·at·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • liten sonat
Singular | |
---|---|
en sonatin | obestämd form |
en sonatins | obestämd form genitiv |
sonatinen | bestämd form |
sonatinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sonatiner | obestämd form |
sonatiners | obestämd form genitiv |
sonatinerna | bestämd form |
sonatinernas | bestämd form genitiv |