publicerad: 2015
sonata
son·ata
[‑a`ta]
substantiv
~n sonator • sonatliknande komposition från barocktiden
Singular | |
---|---|
en sonata | obestämd form |
en sonatas | obestämd form genitiv |
sonatan | bestämd form |
sonatans | bestämd form genitiv |
Plural | |
sonator | obestämd form |
sonators | obestämd form genitiv |
sonatorna | bestämd form |
sonatornas | bestämd form genitiv |