publicerad: 2015
spegla
spegla
verb
~de ~t • återkasta ljuset så att en bild uppstår; vara typiskt uttryck för; skildra: i artikeln speglas den senaste utvecklingen i landet
Finita former | |
---|---|
speglar | presens aktiv |
speglas | presens passiv |
speglade | preteritum aktiv |
speglades | preteritum passiv |
spegla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att spegla | infinitiv aktiv |
att speglas | infinitiv passiv |
har/hade speglat | supinum aktiv |
har/hade speglats | supinum passiv |
Presens particip | |
speglande | |
Perfekt particip | |
en speglad + substantiv | |
ett speglat + substantiv | |
den/det/de speglade + substantiv |
spegla sig
• betrakta sin egen bild i en spegelOrdform(er) spegla sig