publicerad: 2015
spegla
spegla
verb
~de ~t • återkasta ljuset så att en bild uppstår; vara typiskt uttryck för; skildra: i artikeln speglas den senaste utvecklingen i landet
| Finita former | |
|---|---|
| speglar | presens aktiv |
| speglas | presens passiv |
| speglade | preteritum aktiv |
| speglades | preteritum passiv |
| spegla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att spegla | infinitiv aktiv |
| att speglas | infinitiv passiv |
| har/hade speglat | supinum aktiv |
| har/hade speglats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| speglande | |
| Perfekt particip | |
| en speglad + substantiv | |
| ett speglat + substantiv | |
| den/det/de speglade + substantiv | |
spegla sig
• betrakta sin egen bild i en spegelOrdform(er) spegla sig


