publicerad: 2015
sprattling
sprattl·ing
substantiv
~en ~ar sprattla
Singular | |
---|---|
en sprattling | obestämd form |
en sprattlings | obestämd form genitiv |
sprattlingen | bestämd form |
sprattlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprattlingar | obestämd form |
sprattlingars | obestämd form genitiv |
sprattlingarna | bestämd form |
sprattlingarnas | bestämd form genitiv |