publicerad: 2015
sprattelgubbe
sprattel|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • en leksak
Singular | |
---|---|
en sprattelgubbe | obestämd form |
en sprattelgubbes | obestämd form genitiv |
sprattelgubben | bestämd form |
sprattelgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprattelgubbar | obestämd form |
sprattelgubbars | obestämd form genitiv |
sprattelgubbarna | bestämd form |
sprattelgubbarnas | bestämd form genitiv |