publicerad: 2015
sprängare
spräng·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. sprängarna spränga
| Singular | |
|---|---|
| en sprängare | obestämd form |
| en sprängares | obestämd form genitiv |
| sprängaren | bestämd form |
| sprängarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sprängare | obestämd form |
| sprängares | obestämd form genitiv |
| sprängarna | bestämd form |
| sprängarnas | bestämd form genitiv |


