publicerad: 2015
sprängning
spräng·ning
substantiv
~en ~ar spränga
Singular | |
---|---|
en sprängning | obestämd form |
en sprängnings | obestämd form genitiv |
sprängningen | bestämd form |
sprängningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprängningar | obestämd form |
sprängningars | obestämd form genitiv |
sprängningarna | bestämd form |
sprängningarnas | bestämd form genitiv |