publicerad: 2015
stamhövding
stam|hövd·ing
substantiv
~en ~ar • till stam 2 hövding
| Singular | |
|---|---|
| en stamhövding | obestämd form |
| en stamhövdings | obestämd form genitiv |
| stamhövdingen | bestämd form |
| stamhövdingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stamhövdingar | obestämd form |
| stamhövdingars | obestämd form genitiv |
| stamhövdingarna | bestämd form |
| stamhövdingarnas | bestämd form genitiv |


