publicerad: 2015
status
1stat·us
[sta´t‑ el. sta`t‑]
substantiv
~en ~ar • socialt anseende; ställning – Nästan alla sammansättn. med status- hör till 1status.
Singular | |
---|---|
en status | obestämd form |
en status | obestämd form genitiv |
statusen | bestämd form |
statusens | bestämd form genitiv |
Plural | |
statusar | obestämd form |
statusars | obestämd form genitiv |
statusarna | bestämd form |
statusarnas | bestämd form genitiv |
2stat·us
[sta´t‑ el. sta`t‑]
substantiv; best. ~ el. ~en • medicinskt tillstånd
Singular | |
---|---|
en status | obestämd form |
en status | obestämd form genitiv |
status (statusen) | bestämd form |
status (statusens) | bestämd form genitiv |