publicerad: 2015
stoppförbud
stopp|för·bud
substantiv
~et; pl. ~ 1stopp 1 förbud
Singular | |
---|---|
ett stoppförbud | obestämd form |
ett stoppförbuds | obestämd form genitiv |
stoppförbudet | bestämd form |
stoppförbudets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stoppförbud | obestämd form |
stoppförbuds | obestämd form genitiv |
stoppförbuden | bestämd form |
stoppförbudens | bestämd form genitiv |