publicerad: 2015
styrka
1styrka
substantiv
~n styrkor 1 egenskapen att vara stark; grad av starkhet: fysisk styrka; psykisk styrka; ölets styrka2 militär trupp; grupp med speciella uppgifter – Alla sammansättn. med styrke- hör till 1styrka 1.
| Singular | |
|---|---|
| en styrka | obestämd form |
| en styrkas | obestämd form genitiv |
| styrkan | bestämd form |
| styrkans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| styrkor | obestämd form |
| styrkors | obestämd form genitiv |
| styrkorna | bestämd form |
| styrkornas | bestämd form genitiv |
2styrka
verb
styrkte styrkt 1 ge styrka; till 1styrka 12 bekräfta, intyga
| Finita former | |
|---|---|
| styrker | presens aktiv |
| styrks (styrkes) | presens passiv |
| styrkte | preteritum aktiv |
| styrktes | preteritum passiv |
| styrk | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att styrka | infinitiv aktiv |
| att styrkas | infinitiv passiv |
| har/hade styrkt | supinum aktiv |
| har/hade styrkts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| styrkande | |
| Perfekt particip | |
| en styrkt + substantiv | |
| ett styrkt + substantiv | |
| den/det/de styrkta + substantiv | |
| den styrkte + maskulint substantiv | |


