publicerad: 2015
ståuppkomiker
stå·upp|kom·ik·er
[‑up`‑]
substantiv
~n; pl. ~ ståuppkomik
Singular | |
---|---|
en ståuppkomiker | obestämd form |
en ståuppkomikers | obestämd form genitiv |
ståuppkomikern | bestämd form |
ståuppkomikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ståuppkomiker | obestämd form |
ståuppkomikers | obestämd form genitiv |
ståuppkomikerna | bestämd form |
ståuppkomikernas | bestämd form genitiv |