publicerad: 2015
stämningsman
stäm·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • till stämning 3 1man 1
Singular | |
---|---|
en stämningsman | obestämd form |
en stämningsmans | obestämd form genitiv |
stämningsmannen | bestämd form |
stämningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stämningsmän | obestämd form |
stämningsmäns | obestämd form genitiv |
stämningsmännen | bestämd form |
stämningsmännens | bestämd form genitiv |