publicerad: 2015
störningsmoment
stör·nings|mom·ent
substantiv
~et; pl. ~ • till störning 2 moment
Singular | |
---|---|
ett störningsmoment | obestämd form |
ett störningsmoments | obestämd form genitiv |
störningsmomentet | bestämd form |
störningsmomentets | bestämd form genitiv |
Plural | |
störningsmoment | obestämd form |
störningsmoments | obestämd form genitiv |
störningsmomenten | bestämd form |
störningsmomentens | bestämd form genitiv |