publicerad: 2015
störningssändare
stör·nings|sänd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sändarna • till störning 1 sändare 1
| Singular | |
|---|---|
| en störningssändare | obestämd form |
| en störningssändares | obestämd form genitiv |
| störningssändaren | bestämd form |
| störningssändarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| störningssändare | obestämd form |
| störningssändares | obestämd form genitiv |
| störningssändarna | bestämd form |
| störningssändarnas | bestämd form genitiv |


