publicerad: 2015
surgubbe
sur|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ⟨vard.⟩ till sur 3 gubbe
Singular | |
---|---|
en surgubbe | obestämd form |
en surgubbes | obestämd form genitiv |
surgubben | bestämd form |
surgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
surgubbar | obestämd form |
surgubbars | obestämd form genitiv |
surgubbarna | bestämd form |
surgubbarnas | bestämd form genitiv |