publicerad: 2015
surgöra
sur|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • surgöra ngt el. göra ngt surt
Finita former | |
---|---|
surgör | presens aktiv |
surgörs (surgöres) | presens passiv |
surgjorde | preteritum aktiv |
surgjordes | preteritum passiv |
surgör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att surgöra | infinitiv aktiv |
att surgöras | infinitiv passiv |
har/hade surgjort | supinum aktiv |
har/hade surgjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
surgörande | |
Perfekt particip | |
en surgjord + substantiv | |
ett surgjort + substantiv | |
den/det/de surgjorda + substantiv |