publicerad: 2015
syfta
syfta
verb
~de ~t 1 ha som syfte: åtgärderna syftar till en minskning av alkoholkonsumtionen2 måtta, sikta3 rikta sig till, mena: han syftade inte på Eva utan på Anna
| Finita former | |
|---|---|
| syftar | presens aktiv |
| syftas | presens passiv |
| syftade | preteritum aktiv |
| syftades | preteritum passiv |
| syfta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att syfta | infinitiv aktiv |
| att syftas | infinitiv passiv |
| har/hade syftat | supinum aktiv |
| har/hade syftats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| syftande | |
| Perfekt particip | |
| en syftad + substantiv | |
| ett syftat + substantiv | |
| den/det/de syftade + substantiv | |


