publicerad: 2015
tabu
1tabu
[tabu´ el. ta´bu]
substantiv
~t ~n • förbud mot att röra el. nämna ngt; heligt ord som inte får utsägas; föremål som inte får nämnas
Singular | |
---|---|
ett tabu | obestämd form |
ett tabus | obestämd form genitiv |
tabut | bestämd form |
tabuts | bestämd form genitiv |
Plural | |
tabun | obestämd form |
tabuns | obestämd form genitiv |
tabuna | bestämd form |
tabunas | bestämd form genitiv |