publicerad: 2015
tabubelägga
tabu|be·lägga
verb
‑belade, ‑belagt, ‑belagd n. ‑belagt, pres. ‑belägger • till belägga 3 tabu
Finita former | |
---|---|
tabubelägger | presens aktiv |
tabubeläggs (tabubelägges) | presens passiv |
tabubelade | preteritum aktiv |
tabubelades | preteritum passiv |
tabubelägg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tabubelägga | infinitiv aktiv |
att tabubeläggas | infinitiv passiv |
har/hade tabubelagt | supinum aktiv |
har/hade tabubelagts | supinum passiv |
Presens particip | |
tabubeläggande | |
Perfekt particip | |
en tabubelagd + substantiv | |
ett tabubelagt + substantiv | |
den/det/de tabubelagda + substantiv | |
den tabubelagde + maskulint substantiv |