publicerad: 2015
tandimplantat
tand|im·plant·at
substantiv
~et; pl. ~ tand 1 implantat
Singular | |
---|---|
ett tandimplantat | obestämd form |
ett tandimplantats | obestämd form genitiv |
tandimplantatet | bestämd form |
tandimplantatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tandimplantat | obestämd form |
tandimplantats | obestämd form genitiv |
tandimplantaten | bestämd form |
tandimplantatens | bestämd form genitiv |