publicerad: 2015
tidsordning
tids|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • till ordning 4 tid
Singular | |
---|---|
en tidsordning | obestämd form |
en tidsordnings | obestämd form genitiv |
tidsordningen | bestämd form |
tidsordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tidsordningar | obestämd form |
tidsordningars | obestämd form genitiv |
tidsordningarna | bestämd form |
tidsordningarnas | bestämd form genitiv |