publicerad: 2015
tjänare
1tjän·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tjänarna • i äldre tid; till tjäna 2
Singular | |
---|---|
en tjänare | obestämd form |
en tjänares | obestämd form genitiv |
tjänaren | bestämd form |
tjänarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tjänare | obestämd form |
tjänares | obestämd form genitiv |
tjänarna | bestämd form |
tjänarnas | bestämd form genitiv |
2tjän·are
[çä`nare el. vard. çä`na]
el. tjen·are
[çe`n‑]
interjektion
• anv. som hälsningsord
Ordform(er) | |
---|---|
tjänare (tjenare) | interjektion |