publicerad: 2015
triumvir
tri·um·vir
[‑vi´r]
substantiv
~en ~er • medlem i triumvirat
Singular | |
---|---|
en triumvir | obestämd form |
en triumvirs | obestämd form genitiv |
triumviren | bestämd form |
triumvirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
triumvirer | obestämd form |
triumvirers | obestämd form genitiv |
triumvirerna | bestämd form |
triumvirernas | bestämd form genitiv |