publicerad: 2015
tumult
tum·ult
[‑ul´t]
substantiv
~et; pl. ~ • bråk, oväsen, folkupplopp
Singular | |
---|---|
ett tumult | obestämd form |
ett tumults | obestämd form genitiv |
tumultet | bestämd form |
tumultets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tumult | obestämd form |
tumults | obestämd form genitiv |
tumulten | bestämd form |
tumultens | bestämd form genitiv |